För mig var Veronica en nära vän, som alltid fanns där vid min sida på ett eller annat sätt.
Hon har också gjort det under mina senaste 20 år.
Veronica var, och är en av mina vänner som sa att hon älskar mig, inte bara i text utan också in i mina ögon…hon nästan tvingade mig att säga det tillbaka, vilket jag såklart gjorde och kom naturligt med tiden.
Tack Veronica för att du fick mig att säga dom orden till dig, in i dina ögon och att mena dom.
Tack Veronica för alla roliga dagar, kvällar och nätter vi fått ihop.
Tack Veronica för att du älskade mig och hade mage att säga det till mig.

Alla tack spelar mindre roll i sitt ord men jag är glad att fått lära känna dig, umgås med dig, skratta med dig och spenderat flera år ihop.

Jag vet att du gått igenom tuffa tider mellan varven, jag vet att du inte riktigt vetat vilket ben du ska stå på men jag är övertygad om att du är på en bra plats idag, med Pierre och andra som gått den snabbare vägen.

Vi är många som sörjer dig, Zelda kommer såklart att undra när du och Chili ska trilla in på Texas. Det går inte en dag utan att jag hoppas på att det här är en dålig dröm.

Du saknas ❤️
/Fredrik och Zeldish